Denna veckan fick jag ta ett steg tillbaka och fokusera mera på grundläggande beteende i en övning. Jag och Reifur hade börjat träna ledande tygeltag med hjälp av tunnor och bommar. Rätt snabbt förstod han att ledande tygeltag betyder att han ska trampa ut med samma framben för att svänga. Dock märkte jag att han var osäker på att gå med mig i sadelläge. Jag postade denna film i Vägledningsterminens facebook grupp: Långtygel och ledande tygeltag
Anne gav mig rådet att träna bara på att gå i sadelläge med långtyglar så Reifur skulle bli tryggare med det innan vi fortsatte övningen. Jag brukar försöka kombinera stillastående övningar med mera aktiva övningar. Så eftersom träna på att skritta med långtyglar är en aktiv övning bestämde jag mig för att nu är det dags att börja träna på att backa i vinkel. En övning vi har fått rekommenderad från Reifurs terapeut. Även backa i uppförsbacke och backa med huvudet lågt. Backa i uppförsbacke gör vi redan inne i stallet uppför en ramp, eller när det passar ute i skogen. Backa med huvudet lågt har vi börjat träna på. Under våren och sommaren lärde jag Reifur att sänka huvudet på signal i skyddad kontakt. Nu utforskar jag om han kan koppla ihop de två. Vi tränar inte intensivt på det, utan bakar in det lite här och var. Och det är fascinerande att se hur han funderar och tänker när jag ber honom sänka huvudet och sen backa. Vi är inte i mål än, men vi kommer dit.
I dag började vi alltså öva på att backa i vinkel. I samråd med Anne kom vi fram till att tänka baklänges. Börja med slutet. Och ta hjälp av bommar. Jag började med en bom längs med staketet som han en fick backa ut ifrån. Sen la jag till en bom i svag vinkel bak som han fick backa längs med sidan. Det gick över all förväntan! När han kände bommen mot bakbenen svängde han bakdelen bort från den och jag kunde klicka för det. Jag var också duktig och gjorde bara övningen två gånger innan paus. Såhär såg upplägget ut:
Backaövningen varvade vi med långtygelskritt längs staketet och att äta från små byttor längs sidan på ridbanan som Reifur tycker är läskig. Han vågade inte äta från den som var längst bort. Intressant att den sidan är så farlig! Se stora bilden.
Jag har också fått uppleva att Reifur önskar att springa denna veckan. I måndags hade jag bestämda planer om vad vi skulle göra och Reifur kändes inte alls motiverad. Sen läste jag en hälsning från hästen Tuva som bor hos Susanna Davidsson om att det är när vi slutar ha förväntningar på varann att man ger den andra möjligheten att fylla utrymmet med något annat. Det påminde mig också om att Reifur i ett tolkad samtal har uttryckt att han gillar när det är oplanerad, att inte veta vem vi är för dagen, eller hur saker kommer bli, utan låta oss vara öppna för det som sker. Jag har ju också lärt att jag ska möta hästen som den är i dag, inte den hästen jag tränade med i går. Viktiga påminnelser som gör mig mera närvarande och öppen. Därför lät jag mig ledas av Reifur i tisdags och vi hamnade på ovalbana, och jag kände på hans energi att han ville springa. Jag har verkligen fått träna upp känslan för hans energi, för om den inte är där så är det ingen mening i att ge travsignal. Och jag vill inte ge signal för mycket utan resultat, så jag försöker alltid känna efter om han är i rätt energi för spring. Så i tisdags var det tydligen mycket springenergi i honom. Han ville galoppera, hela långsidan på ovalbana, stannade inte före jag klickade. Flera gånger! Så kul!! Och så skönt! Terapeut säger han behöver springa, behöver sträcka ut, och vi har så svårt att få till det på stallområdet. I skogen med hästsällskap går det mycket bättre, men vi har inte alltid tillgång på sällskap. Jag lyckades få lite av det med på film:
Jag tänkte visa er vad jag har för godis till honom. Han är mycket lättfödd så jag har fått hjälp att göra foderstat, och använder allt jag kan i träning. När jag ska göra stretchövningar försöker jag göra det när de får sin mat i hagen. Då kan Reifur få äta höet i boxen och jag stretcha hans ben. I magväskorna har jag en väska med müsli och mineraler, en väska med morötter och en med lucernhack och höpellets.
Reifur blir sällan uppe i varv av för gott godis. Han är allmänt lite låg i dopamin, så han har heller svårare med motivationen än för mycket motivation. Han ger heller upp om jag blir för kravstor än går upp i varv.
Senaste veckan har vi också börjat träna på gräsutmaningen. Den finns i e-kursen Relationsbaserad Klickerträning. Det brukar ligga en del höspill på marken runt stallet, perfekt att använda för lite gräsutmaningsträning. Det gick så bra! Sen ville han följa med och gå igen. Veckan började lite dåligt med trött och otålig Hanne, men nu känns det harmonisk och fint. I morgon är planen att komma ut i skogen med Monica och Dimma som också har gått Vägledningsterminen. Vi får se om Reifur kanske vill bära mig en stund då.
Skicka mig gärna frågor om ni vill 🙂
Hälsningar från Hanne och Reifur!