Nu är det sista dagen i januari och vi är en vecka in på vårens vägledningstermin. Jättekul med både nya och gamla elever, elever som är helt nya till träningssättet och de som har varit med alla terminer sen början!

Roligt för denna terminskull är att många elever uttrycker att de vill göra rätt från början. Och då tänker jag såklart att vi måste börja med att fokusera på avslappningen med matbelöningar och övergångarna mellan paus och träning och tillbaka till paus. Det vanligaste “nybörjarfelet” är väl kanske att en skippar detta viktiga första steg för att en är ivrig till att komma igång med något mer konkret. Men oftast så tröttnar vi efter ett tag på att hästen har svårt att sluta träna, “kastar” beteenden på oss för att försöka få igång människan till att träna mer eller börjar nafsa efter godisväskan eller händerna. Känner du igen dig?

Detta är såklart varken trevligt för hästen eller för människan. Och för att undvika detta behöver vi ha en tydlig struktur i allt vi gör med hästen.

Jag tror att en anledning till varför en inte vill börja med paus, är att det helt enkelt är suuuupertråkig och långsam träning. Det tyckte jag iaf i början och jag gjorde själv alla nybörjarfelen som finns. Sen tyckte jag också att det var svårt att föreställa mig att min häst skulle bli ivrig och nafsig, det var liksom för långt bort från min bild av mig och min häst, det kändes för osannolikt.

Under en period har jag varit lite rädd för att föreslå sådana övningar i början när jag lär känna en ny elev. Många elever har konkreta problem eller frågor som de vill jobba med och få hjälp med. Då kan det kännas lite långt bort från målet att börja med att äta hö 😉 Så därför är jag extra glad att jag nu får den sorters frågor från mina nya elever! <3

Idag var jag också ute hos en av mina elever som råkar bo nära mig, annars jobbar jag egentligen mest på distans. Hennes häst Vidar är VÄLDIGT petig med hur vi tränar. Om vi inte hittar rätt så kan han “zooma ut”, att han helt enkelt bara blir passiv eller så blir han lite ivrig och gå-påig och skaftar ut. Med honom är det extra viktigt att det är tydligt och strukturerat och att evt förändringar kommer gradvis.

Jag kan nog skriva en hel bok om allt jag har lärt mig av den häst, alla sätt vi har utforskat och testat, ändrat och testat igen är MÅNGA. Men senaste året har vi verkligen hittat rätt! Han börjar bli riktigt klickerklok och har ett litet större beteenderepertoar, vilket såklart gör det lättare att klara fler situationer utan att han blir missnöjd.

Idag skulle vi testa att sadla för första gången. Detta är verkligen en grej som kan göra honom upprörd om vi inte gör det på rätt sätt, eftersom sadeln är ny och kan påminna om hans inte så positiva historik.

På filmen ser ni hur han är parkerad vi en höpåse. För att han ska vilja stå kvar och fortsätta äta hö, trots att Marie går omkring, hämtar saker, kommer tillbaka och dessutom har godare belöningar på sig i godisväskan, kan vi förstärka självaste hö-ätandet som vilket beteende som helst! Så när han äter lugnt, DÅ klickar Marie och kastar några goda godisar i höpåsen. Då ökar vi sannolikheten att han kommer vara kvar vid påsen och fortsätter äta hö. Vilket i sig självt är lugnande.