Traditionella träningsmetoder och framförallt NH metoden, baseras på “det vi ser i hagen” och påstår att det är så hästarna kommunicerar och därför ska vi göra likadant för att det är “naturligt”. Om vi tittar närmare på det så försöker vi efterlikna just den stunden där hästarna bråkar, slåss och sparkas, är osams och känner sig frustrerade, arga eller rädda.

Problemet med detta är att vi då väljer att inte se hela bilden av hur hästar faktiskt kommunicerar. Vi baserar träningen på ett fragment av hästarnas vardag, en liten liten stund i hästarnas liv istället för alla dessa andra timmar där hästarna kommunicerar på ett mycket diskretare sätt, umgås och skapar viktiga band med varandra. Detta är till exempel när de betar nära varandra, kliar varandra, jagar flugor åt varandra, spenderar tid ihop.

Varför ska vi basera träningen på just den lilla stunden där hästarna inte ens mår bra och slåss? Vad om vi kan basera träningen istället på dem stunderna där dem skapar band ihop och trivs ihop?

Hästarna kommunicerar största delen av dygnet med mycket mindre signaler än vad vi lärt oss se som kommunikation. Bland annat kan en häst be en annan häst att lugna sig genom att vända bort huvudet. Något som vi människor i träning istället ofta uppfattar som dålig koncentration eller ointresse. Dessa små signaler kallas idag för “calming signals” / lugnande signaler, vilket vi inom Relationsbaserad Hästträning är väldigt noga med att se som hästens kommunikation när vi tränar tillsammans. När vi lyssnar på det lilla språket, behöver det inte eskaleras till att vi “skriker på varandra”.

Forskning visar även att det inte finns något hos hästarna som förklarar det vi kallar för “dominant”, utan i dessa stunder som hästar slåss, så handlar det om vaktande av resurser, att det finns brist och begränsningar på tillgångar. För lite mat, trångt vid vattnet, trånga utrymmen, för små hagar, för liten ättid med mera-.. Precis som med hundar så utför hästar inget beteende för att vara “dominanta”, utan det kommer att handla om en tillgång, ELLER på grund av att detta beteende tidigare har förstärkts/ belönats!

Därför är det lika “naturligt” att ge hästen godis som att använda ett spö, då båda ingår i ett sammanhang där hästen genom operant inlärning lärt sig något. OPERANT INLÄRNING sker i naturen hela tiden, och det blir extra tydligt i den domesticerade, mänskliga världen:

-Om hästen kommer emot eltråden får den en obehaglig stöt – beteendet bestraffades med ett adderat obehag ( POSITIV BESTRAFFNING, +P)

-Om hästen kommer när man ropar “hääästarna” så kommer den att få middag, beteendet har förstärkts med adderingen av något önskvärt (POSITIV FÖRSTÄRKNING +R)

-När det endast finns några få högar mat i ett litet utrymme, och det finns en häst som går undan för en annan häst, som anser sig vara mer hungrig och tänker slåss för tillgången av hö-högen. Hästen väljer att gå undan då den vill undvika att bli biten eller sparkad. Beteendet (att gå undan) förstärks genom att obehaget (hot o sparkat från den andra hästen) tagits bort (NEGATIV FÖRSTÄRKNING -R)

Eller när en häst ser ett rovdjur som smyger sig på flocken, genom att springa iväg ifrån rovdjuret undkommer den obehaget av att bli skadad eller uppäten. (negativ förstärkning -R)

– När fölet diar för våldsamt hos sin mamma, går stoet undan och tillåter inte fölet dia mer. Beteendet bestraffas genom att något önskvärt tagits bort (NEGATIV BESTRAFFNING -P)
(Stoet däremot får uppleva negativ förstärkning, då hon slapp något obehagligt när hon flyttade ifrån sitt hårdhänta föl, bara för att krångla till det lite för er

Operant inlärning sker i “naturen” varken med eller utan vår mänskliga inblandning. De sju olika känslosystemen som finns hos alla däggdjur kommer alla att aktiveras på liknande sätt under inlärningen. Användningen av tryck och eftergift är därför inget som är mer naturligt för hästar. Alla hästar lär sig genom operant inlärning, att det är bäst att gå undan från den förlängda viftande armen / spöet då det är obehagligt, och har hästen en skicklig tränare så får hästen en eftergift när den rör på fötterna.

På så sätt vill vi, Anne & Joanna på relationsträning.se, använda den operanta inlärningen och hästarnas “naturliga beteenden” i vår träning, men istället fokusera på att få fram de positiva känslorna och aktivera känslosystemen för SÖKANDE (positiv förstärkning, mat-pussel, targetträning), OMHÄNDERTAGANDE (klia, borsta, spendera kravlös tid ihop) & LEK (locka fram fysiska rörelser). Och vi vill undvika RÄDSLA (tryck och eftergift, bestraffningar), RASERI (när hästen inte förstår, frustration, begränsningar), PANIK/ SORG (seperationer, rida ut ensam), LUST (nedsläppt kön hos hingst/vallack i träning).

När vi ger hästar godis behöver vi lära den att behärska sig, hur den bör agera för att få den där godisbiten, lära den “hyffs kring mattbordet”, så vi inte skapar en bufflig eller tiggig häst. Men eftersom inlärning med positiva känslor går mycket fortare så har vi snabbt en häst som är glad, villig, entusiastisk, trygg, arbetsglad och lycklig! Inget tryck eller förlängd arm är då längre behövlig för att få vår häst att vilja göra saker!

DET har vi, Joanna & Anne (som tidigare NH tränare) upptäckt är möjligt att uppnå genom att våga utmana “den naturliga ledarskap & kommunicera som en häst” – teorin. Men det är väl NATURLIGT att hästen VÄLJER känslan av nyfikenhet och lek framför obehag eller rädsla?

Vill du veta mer om Relationsbaserad Hästträning?
Kolla in de kommande kurserna – > https://relationstraning.se/undervisning

Joanna Nieznaj & Anne Dirksen

Print Friendly, PDF & Email
Share This
Skriv upp dig på väntelistan We will inform you when the product arrives in stock. Just leave your valid email address below.
Email We won't share your address with anybody else.