Detta är en ständigt återkommande fundering vi får höra och detta är också exakt det vi själva tänkte tidigare. Dessa tankar var det som hindrade oss från att titta på vad belöningsbaserad träning faktiskt handlar om – vi hade redan bestämt oss att det är omöjligt, onödigt och meningslöst. Eftersom vi MÅSTE använda tryck och eftergift. Eller?

Självklart är det smidigt att kunna kommunicera med hästarna genom händer, grimmor, skänklar och armar eller spön på avstånd. Visst är det smidigt när en häst förstår att den sitter fast eller absolut inte får gå framåt. Med med handen på hjärtat hur många av alla hästar som är tränade traditionellt har aldrig gått emot ett tryck? Hur många har slitit sig? Sprungit igenom staket? Inte stannat trots ett skarpt bett? Vägrat gå framåt trots den känner ett ständigt tryck från skänklarna eller spöet? 

Vi håller med om att hästar behöver lära sig förstå tryck och eftergift i ett antal situationer. Samtidigt har vi också träffat på hästar som absolut inte motiveras och lär sig det vi vill genom tryck och eftergift / negativ förstärkning. Desto mer tryck desto farligare blev det. Så om vi har ett sätt som även de värsta hästarna tycker om och svarar på, varför kan vi inte använda det även för de hästar som tycker tryck är obehagligt och går undan ifrån det? 

Vi vill lära in våra hjälper på ett så pedagogiskt och positivt sätt som möjligt. Detta för att hästen då kan se våra signaler som HJÄLPER och inte som ett tryck, tvång eller obehag. För tryck och eftergift bygger på att hästen ska bli tillräckligt motiverad av trycket (tycka det är obehagligt) och vilja undgå det, om den undgår på rätt sätt så får den eftergift. Vilken känsla blir då förknippad med signalen? 

Vi föredrar istället att huvudsakligen lära in signalerna utan konsekvensen om att hästen får mer och mer, eller ihållande tryck ifall den inte svarar. När vi tränar så behöver vi få vår häst att vilja anstränga sig och hitta på olika saker för att få en belöning den vill ha. (Positiv förstärkning) vi behöver då inget tryck, utan kan koppla ihop vår signal med redan önskat beteende. 

Detta gör att vi kan rida precis som vanligt, med tyglar och skänklar, men den enorma skillnaden är i HUR HÄSTEN UPPLEVER våra hjälper och vilka minnen och känslor dessa framkallar. 

(Vi anser att det är självklart att en gör det en behöver i en krissituation. Men vid upprepade träningstillfällen vill vi skapa en så positiv repertoar som möjligt) 

Är du nyfiken på att veta mer? 

Du hittar gratis e-böcker här: 

Du hittar distanskurser och fysiska böcker här: 

  • Du har inga produkter i varukorgen.

    Share This
    Skriv upp dig på väntelistan We will inform you when the product arrives in stock. Just leave your valid email address below.
    Email We won't share your address with anybody else.