Jag fortsätter fundera och utforska kring ridningen. I dag hade jag ett längre samtal med Anne om det. Så bra att få vädra allt och få nya perspektiv. Det är så många saker som spelar in för om uppsittning upplevs som en bra grej av Reifur. Dels om han har sadel eller inte. Om vad han förväntar sig ska hända efter uppsittningen. Vilket väder det är. Vilken miljö som är runt. Hur nära eventuella andra hästar är. Eller hur långt borta de är. Vilken dag eller tid på dygnet, vilket väder och hur närvarande jag är. Allt spelar in. Så jag blir lättare snurrig av det hela.
Förra veckan fick vi två härliga ridturer i skogen. Den ena med en tidigare hagkompis till Reifur. En häst som gärna ville gå efter, och en människa som var ok med att Reifur fick bestämma väg. Då blev det spännande! Han kallas inte Offroad-Reifur för ingenting. Vi utforskade närkontakt med träd, med stigar som var täckta av fruset vatten, Reifur ville gärna klättra uppför en brant hög klippa, men där tog mitt mod slut. Reifur hittade även en ”galoppstig”, inte dåligt! Det blev några av och upp sittningar, vilket gick bäst när jag satte upp helt från marken och det var lite space runt oss. Mycket kul å uppleva att markträningen vi gjort med ledande tygeltag på ridbanan har gett resultat. Även stoppsignal satt bra. Vi fick till och med en travsträcka på signal utan draghjälp. Tjohej! Reifur ville också fortsätta utforska skogen när vi behövde gå hem. Det gladde mig mycket!
Här är en kortversion av turen som tog över en timme.
Andra ridturen var med en häst vi bara har varit ute i skogen med en gång förut, men en lugn och trygg en. Och med en människa som också är lugn och tålmodig. En fråga som ”säg till om vi ska stanna och vänta” är underbar när man som mig lätt blir orolig för hur det ska gå och vilka krav och förväntningar som ska uppfyllas. Då slappnar jag av och allt blir bra! Vi red faktiskt hela vägen från ridbanan, och en hel runda tills vi båda klev av när vi nästan var hemma igen. Reifur gick både först och sist. Det brukar vara svårast att ta sig från stallet och tills vi kommit in i skogen. Men denna gången gick det hur bra som helst. En lång härlig galoppsträcka fick vi också. Hästen framför Reifur travade lugnt, och Reifur galopperade. Inte en gång bad han mig sitta av.
Men ridning på ridbana eller ovalbana är inte favorit. Det blir hackigt och Reifur ber mig sitta av snabbt. Vi har dock tränat travsignal från ryggen och fått hjälp av Reifur extramänniska från marken. Så även om det hela inte ser så fint och lugnt ut som jag vill så går det framåt med travsignal. Jag vill kunna trava med honom när vi ska prova nya sadlar i april. Men om vi nu inte kommer dit så är det också ok.
Reifur börjar nu bli helproffs på att backa med huvudet ner. Han backar snabbt och långt. Blir rent stolt av han! Sen blir han snabbt distraherad, så om något rör sig i synfältet går det absolut inte att backa samtidigt! Älskar att vi har sheijpat in huvudet ner i skyddad kontakt, och att vi sen har kunnat koppla ihop det med backasignal. Backa har vi sheijpat in genom att gå upp och nedför vågen i stallet. Det känns bara så skönt att inga piskor eller hårda tag har varit med i den processen.
Vi tränar också backning uppför ramperna i stallet. Då brukar vi ibland få frågor om Reifur inte gillar rampen. Intressant hur allt annat än ridning ses som miljöträning. Att det är så svårt att se hur mycket muskelbyggning och balansträning det är med olika övningar från marken. Reifurs hovis kunde se i dag att övningarna har gett resultat. Hon såg att hans bakknän hade stärkts. Vilket bra kvitto är inte det!! Hovis är proffs på stärkande av svaga bakknän, så jag litar på hennes uttalande. En till övning vi har gjort senaste tiden är att stå med framben på balansbräda. Här är inlärningsprocessen på en minut.
Nu har vi precis börjat träna att flytta bakdelen mot mig på signal också i skyddat kontakt. Spännande! Målet med det just nu är att han ska kunna gå sidledes. Han lär sig snabbt. Tänk hur mycket man kan lära hästen genom miljöarrangemang, en klicker och lite morötter. Älskar det!
På återseenden!
Hanne och Reifur.