Det var länge sedan jag hade vägledning på videsamtal med Anne. Jag har gett bort mina lektioner till Reifurs extramänniska senaste vägledningsterminen. Det går bra för mig att bara få vägledning på inskickad film, men jag hade glömt bort hur kul det är att få vägledning direkt. Inskickad film är ju bara 5 minuter åt gången. Det blir ju en del med 5 minuter varje vecka. Men det har ett get värde när man får ha en tränares ögin på sig live i hela 40 minuter! Vi har ett bra upplägg, jag brukar bara ställa upp telefonen med en liten tripod i lagom avstånd till där vi ska träna. Så får Reifur paus först medan jag och Anne pratar om vad vi ska träna, sen tränar vi lite, och så får Reifur paus igen medan jag och Anne pratar om hur vi ska gå vidare och så fortsätter det så. Det blir så bra för mig som är dålig på att komma ihåg att pausa. Sen känns det roligare bara att han någon som hejar på mig 😀 Någon som ser att den där lilla lilla rörelsen är guld värd. Det är mycket positiv förstärkning för mig. Jag är omgiven av ryttare som rider och tränar sina hästar med stora och snabba rörelser. Det påverkar mig mera än jag tror. Jag ställer större krav på både mig själv och Reifur, och glömmer att vara nöjd med det lilla.
En insikt i dag var att beteenden som jag verkligen har ansträngt mig för att träna in helt R+, och på ett tydligt och pedagogisk sett, är beteenden Reifur gör snabbt. Han kan vara en segis, gör saker sakta. Sen har han några övningar/beteenden som han är jättesnabb med att utföra. Till exempel kommer crunches väldigt lätt om det blir informationsglapp. Det samma med huvudet ner, Det är tränad i skyddad kontakt, vilket ger en miljö som känns positiv för både mig och honom. Jag har ju haft som intention att träna allt med R+, men inser att det nog har blivit något R- i det hela. Jag tycker inte att det är hemskt, men insikten i dag är att när man blandar så blir resultatet mera luddigt. Även om kriterierna höjs för snabbt. Det blir inte så glasklart som beteenden vi tränade på i dag till exempel. Jag tror jag behöver få erfara det ordentligt, hur skillnaden blir. Hur mycket mera effektivt det är när hästen upplever hela processen positiv. Det är mycket R+ för mig att uppleva.
Men vad tränade vi på i dag? Jo, sidoförflyttningar! Första delen är att träna in flytta bakdel mot mig på signal. Det har vi övat på sen januari tror jag. Inte jättemycket eller jätteofta. Men lite nu och då när det har passat. Det är också något som känns passande för oss, att göra lite i taget. Upplägget har varit att träna i skyddat kontakt. Vi går bredvid varann med ett staket mellan oss. Sen vänder jag mig mot honom och använder min hand som target för att leda honom i motsatt riktning av vad vi går i. För att följa min hand så måste han flytta bakdelen bort från staketet och det klickar jag för. När han började förstå grejen, efter kanske två gånger, så började jag lägga till min andra hand/arm som signal. När jag vände mig och ledde med handen i motsatt riktning lyfte jag samtidigt andra handen upp i luften och då blev det att bakdelen kom i riktning mot den handen. Och så klick för det. Sen har jag försiktigt fasat ut handen som leder honom bakåt och bara lyft handen som bakdelen ska flyttas mot. Det har varit lite fram och tillbaka, att jag har fått sänka kriterierna igen för att det blev för svårt. Men jag har också låtit honom få tid att klura lite. Och just det känner jag gör att han sen blir väldigt pepp på att göra just den övningen. Att han får klura verkar som det fastnar i hjärnan bättre. Det är fortfarande lite svårt med vilket håll han ska flytta bakdelen. Särskilt åt höger. Fast jag står på hans höger sida och ber om höger bakdel mot mig så kan han först flytta till vänster, sen blir det ju inget klick och då kommer han snabbt på att det är åt andra hållet han ska flytta. Jag väntar alltså bara på att han ska fundera klart. Hade han visat frustration däremellan hade jag fått sänka kriterierna och börja om lite. Men om han bara står och funderar så låter jag honom få fundera, sen klicka när det blir rätt. Blir det så att vi får börja om får han ändå belöning, fast utan klick. Och så gör vi om. I går var första gången jag kunde stå innanför staketet tillsammans med honom och han flyttade bakdelen mot mig. Vi behövde dock stå nära staketet för att han skulle förstå vad vi höll på med. Det visar hur mycket hela miljön påverkar det vi gör. Och hur saker vi kanske inte tänker på kan påverka. Så småningom kommer han kunna göra övningen vart som helst.
En annan insikt i dag var hur mycket värdet på belöningen påverkar. Reifur blir sällan mycket frustrerad. Och ibland vill jag ha honom nära frustrationsgränsen för att han ska anstränga sig. Så jag försöker vara medveten om vilken belöning jag ger när. Belöning jag använder är just nu från Pavo. Lägst värde är Fibre Nuggets. Sen Natures best müsli blandat med mineraler och morötter. I dag började vi träna på att flytta framdelen mot mig. Vi har tränat lite på signal för det eftersom jag har tränat tygeltag. Men jag har fuskat lite med tygeltagetn, så fast jag inte har använt eskalerande tryck för att lära honom de, så har jag heller inte använt target till exempel. Mera i form av att jag lagt till tygletag när vi har gått mellan tunnor och han har svängt till nästa tunna. Men då har jag också kunnat ta i tygeln innan han svänger och därmed gett ett tryck som han kanske har svarat mera på än att följa min handrörelse. Nu är jag taggad på att lära om med helt R+. Så vi har en halvvägs signal där jag står bredvid honom vid bogen och leder ut med handen som är närmast huvudet. Jag använder mina händer ganska mycket som targets. Lite för att jag nog är lat och inte bära med mig så mycket prylar. Så vi började bara testa vad som hände om jag gjorde som beskrivet. Vi var kvar vid staketet där vi hade tränat flytta bakdelen. Han visade snabbt frustration, slängde huvudet mot min hand och skaftade ur. Så vi avbröt och flyttade oss längre in på ridbanan och började om där med mycket låga kriterier. Det gallt verkligen att ha fokus på detaljerna! Först bara att han tittade på min hand, sen en liten liten lutning mot mig, ett tag fick vi en jättebra gung där han lutade bogen mot mig och sen fick belöning tillbaka i neutralt igen. Hur snyggt som helst. Men sen ökade jag kriterierna liiite för mycket och då blev det flytt av bakdelen istället. Så fick vi börja om. Det var då jag blev medveten om att om jag använde lågt värde av belöning så gick det lättare, då blev det mera fokus på de små rörelserna. Började jag belöna med högre värde så började han väldigt snabbt flytta bakdelen och liksom gick i cirkel runt mig. Tydligt täcken på att han blev för ivrig. Åh vad jag ändå tycker om detaljerad träning, där man måste klicka i helt rätt ögonblick för att kunna sheijpa beteendet i rätt riktning. Reifur är lite av en utmaning där också, för han fastnar lätt i ett beteende, så det gäller verkligen att inte vara kvar i samma kriterie för länge, men heller inte öka för fort eller för högt åt gången. Kräver mycket mycket fokus och koncentration av hans människa.
Det vore kul om ni vill berätta vad ni tänker när ni läser detta. Om ni känner igen er? Eller ni har liknande upplevelser?
Som ni förstår kan jag varmt rekommendera att boka Anne för lektion. Det fungerar så bra med videosamtal. Vill man träna ridning eller något där man rör sig över längre sträckor kan man få hjälp av en människa som kan vara kamerastativ. Vill man ha vägledning kontinuerligt kan man ha två telefoner, en i fickan med hörlurar och en som är på videosamtal utan ljud. Eventuellt ha bra trådlösa hörlurar som är kopplad till telefonen som medhjälparen håller. Jag tror vi ska ha en lektion med fokus på ridning nästa gång. För nu tror jag vi klarar oss själva med sidoförflyttningarna. Målet är ju alltså att han ska kunna gå sidledes mot mig. Så när vi har tränat flytta framdelen efter min hand så kommer jag växla mellan flytta framdelen och flytta bakdelen. Sen närma oss successivt att ge signal för båda samtidigt. Det blir spännande att se hur han utvecklas 😀
Sen jag började skriva denna har vi hunnit öva ännu mera på bakdels och framdelsflytt. I går hade vi ett magiskt pass som fick mig att äntligen fatta helt vad som menas med att träna från paus till paus. Det regnade mycket, så vi höll oss i stallet. Det var sent så ingen annan var där. Därför vågade jag ta in hö i stallgången. Det blev kanonbra setup för fokuserad och frivillig träning. Jag är generellt dålig på att ta paus, men jag tror verkligen vi kom så fort fram i går just för att det blev så mycket paus! Jag kanske ska skriva en egen bloggpost om just paus, rena loppar och träning.
PS: Nu har Reifur ny sadel och han är mera positiv till ridning både på ridbana, ovalbana och ut i skogen. Hur kul som helst! Jag ska skriva mera om det sen. Bakdelsförflyttningar har jag tänkt att vi ska träna för parkering vid pall (eller stenar och stubbar i skogen) också. Mycket roligt framöver 😀