Att välja träningsmetoder är högst subjektivt bland hästägare. Många gånger är effektiviteten i tid det viktigaste kriteriet när det gäller val av träningsmetod. Vi kanske väljer ett sätt att träna för att det ger oss snabba resultat, även om det inte tar i beaktande hur hästen upplever träningen. Vi har valt att un- dersöka detta för att hjälpa oss själva att välja en mer etisk träningsmetod.

Att uppleva negativa känslotillstånd, till exempel rädsla, kan vara ett välfärdsproblem för hästarna om det upplevs intensivt, blir kroniskt eller förknippas med människor och träning. Vi ser det som vår skyl- dighet som hästägare att aktivt verka för hästens välfärd och välmående genom att minska negativa känslotillstånd i hästens vardag och träning.

Flooding 


Flooding är en gammalmodig metod som tyvärr fortfarande används som standard inom hästvärlden. Det innebär att vi upprepar ett stimu- lus som framkallar rädsla, i en kontext där hästen inte kan komma un- dan. Hästen försöker först hitta vägar för att fly undan, men ger till slut upp när den inte lyckas och blir stilla. Vi tycker då att vi har lyckats med träningen och tror att hästen blivit lugn och accepterande. 


Flooding har tidigare använts för att bota fobier hos människor men an- ses nu vara en oetisk metod om det sker utan människans tillåtelse. Me- toden innebär en stark kränkning av hästens välfärd och kan leda till in- lärd hjälplöshet. Därför bör flooding vara en metod som enbart an- vänds i absolut sista hand när det inte finns något alternativ. 


Exempel på flooding: 


– Att spola hästen med en vattenslang när den sitter fast, tills den står still.


– När vi låser in en stressad häst i boxen och släpper inte ut den förrän den har lugnat ner sig.

– När vi tar på en sadel på en unghäst för första gången och låter den springa runt tills den inte bockar eller springer hysteriskt längre.

Svårt att känna igen flooding?

Istället för flooding kan vi använda motbetingning för att ändra häs- tens obehagliga respons till ett stimulus till något mer positivt. Alltså att få hästen att associera detta stimulus med något behagligt.

När en häst har blivit rädd för bilar efter att ha blivit skrämd i trafiken, kan vi ge hästen godis varje gång den ser en bil. Godiset ger hästen en behaglig känsla vilket gör att värdet av bilen blir mer neutralt och sedan positivt. Beroende på hur jobbigt detta är för hästen kan det krävas mer eller mindre tid och godis för att motbetinga rädslan.

Systemetisk desensitisering

Det kan vara svårt att skapa en positiv association hos en häst som upplever rädsla. Därför används motbetingning ofta ihop med syste- matisk desensitisering. Det är en process där vi utsätter hästen för en svagare version av ett obehagligt stimulus för att öka hästens tole- rans till det.

Detta är därför en mer lämplig träningsmetod eftersom den undviker i största möjliga mån att försätta hästen i rädsla och stress. Hästar pre- cis som vi, lär sig mycket snabbare när de är lugna och känslan av nyfikenhet är aktiverad.

Hur går det till?

Antingen kan vi dela upp stimuluset (det läskiga) i mindre delar (en mindre hund om hästen är rädd för stora hundar) eller så kan man pre- sentera stimuluset på längre avstånd, på det avstånd där hästen visar uppmärksamhet, men inte rädsla. Vid denna punkt kan du motbetinga med något hästen tycker om, så att den börjar förknippa det som tidiga- re varit obehagligt med något som istället är trevligt!

+ Säkrare för oss människor då vi slipper hantera rädda, oförutsäg- bara och stora flyktdjur.

+ Inlärningen sker snabbare för hästen då hjärnan inte klarar av att lära sig något under hög stress.

+ Träningen och människan som utför den blir betingad (associe- rad) med trevliga känslor som nyfikenhet istället för den otrevliga känslan av rädsla.

+ Vi bibehåller samtidigt en god relation med vår häst då den kommer tycka om att tränas och spendera tid med oss människor som den har goda minnen med. 


“Pokerface” är en term som används för att beskriva ett tomt ansiktsuttryck som döljer människors sanna känslor. När en arbetar med hästar tolkar folk ofta medgörlighet (t ex vid lastning) som ett teck- en på att en häst upplever ett positivt känslomässigt tillstånd och inte är rädd eller stressad. Men är detta sant?

Är medgörlighet ensamt ett positivt känslomässigt tillstånd?

Forskare från Storbrittanien gav sig nyligen ut för att svara på den frågan. Studien tittade på huruvida det fanns en koppling mellan villighet att utföra två nya uppgifter (gå över en presenning och gå ige- nom en ”biltvätt”) och fysiska tecken på stress hos 46 hästar.

Forskarna fann att vissa hästar, som framgångsrikt utförde uppgifterna, visade mätbara tecken på stress, medan andra som inte fullbordade uppgifterna visade lägre stressnivåer. Kort sagt är villighet att utföra en uppgift inte en tillförlitlig indikator på stressnivåer hos hästar.

Varför är forskning på detta så viktigt? 


Det sägs vanligtvis i hästvärlden att ’Hästarna skulle inte göra det om de inte ville’. Men, som denna forskning visar, är detta inte sant. Hästar utför rutinmässigt det vi vill, även när de är stres- sade och upplever andra negativa känslomässi- ga tillstånd.

Detta är något som hos de flesta hästar tränats in. Hästen har tidigare lärt sig att vägran att utfö- ra en uppgift leder till handlingar av människor som är ännu mer skrämmande eller smärtsam- ma. Konsekvenserna av att vägra är sämre än att utföra den skrämmande uppgiften.

Det kan ibland vara nödvändigt för stressade el- ler rädda hästar att göra som vi vill, med det bör inte vara normen för hästträning varje dag. Att uppleva negativa känslotillstånd, till exempel rädsla, kan vara ett välfärdsproblem för hästarna

om det upplevs intensivt, blir kroniskt eller för- knippas med människor och träning.

Det är vår skyldighet som hästägare att aktivt ver- ka för hästens välfärd och välmående genom att minska negativa känslotillstånd i hästens vardag och träning.

Kan din häst ha ett 
pokerface? 
 


Originaltexten är skriven av Lauren Fraser (@Equine Behaviorist)

Dr. Susan Friedman är professor i psykologi vid Utah State University. Hon är specialiserad i tillämpa- de metoder i beteendeanalys och beteendeförändring och har skapat en etisk standard för att öka livskvaliteten hos elever. Utifrån den har hon skapat en hierarki som visar att metoder som är minst på- trängande för individen ska användas före metoder som anses vara mer påträngande och upplevs som obehagliga. Hon kallar denna för human hierarki (Humane Hierarchy) men den har även andra namn så som till exempel LIMA. .

Vi har utgått ifrån Friedmans hierarki när vi har gjort vår problemlösningstrappa, men har gjort några ändringar och anpassat den för hästar. Vi kan använda oss av trappan för att förbättra förutsättningar- na för träning, vid inlärning av nya beteenden och när vi behöver förändra problematiska eller oönska- de beteenden. Problemlösningstrappan hjälper oss att börja i rätt ände så att träningen ska upplevas så trevlig som möjligt för hästen.

1. Hälsa, utfodring & fysisk miljö
 


Om hästen har ett oönskat beteende börjar vi med att se om det finns något i hästens fysiska miljö eller hälsa som kan orsaka detta. Se över din hästhållning, finns det något där som du kan förbättra som ger din häst bättre förutsättningar i träningen? 


Se till att din häst kan få utlopp för alla sina naturliga beteenden och grundbehov. Undersök din häst och din utrustning noga så du kan ute- sluta obehag och smärta. 




En studie har visat en tydlig koppling mellan aggressivitet hos hästar och kronisk smärta (Partners with Bad Temper: Reject or Cure? A Study of Chronic Pain and Aggression in Horses. Carole Fureix, Hervé Men- guy och Martine Hausberger). 


Det är olämpligt och ineffektivt att försöka träna bort ett beteende som bottnar i fysisk problematik. 


2. Arrangerade antecedenter


Antecedenter är de stimuli, händelser eller tillstånd som inträffar ome- delbart före ett oönskat beteende, vilket kan vara orsaken till att hästen uppvisar beteendet.


Signaler är antecedenter som vi lär in medvetet, men hästen kan även uppleva saker i omgivningen som antecedenter. Att arrangera antece- denter innebär att du kan förändra hästens oönskade beteende genom att ändra vad som händer före det.

Ett vanligt scenario är hästen som står och krafsar i boxdörren. Vad är det som händer innan hästen börjar krafsa som orsakar krafsandet?

Tog maten slut? Har kompisarna gått ut ur stallet?

På vilket sätt kan vi ge hästen mer mat så att den alltid har något att gö- ra? Är det möjligt att ta ut hästen tidigare istället för att den blir sist kvar?

3a. Positiv förstärkning


Någonting trevligt och önskvärt adderas efter att ett beteende är utfört för att förstärka att beteendet

upprepas. En metod som dessutom stärker relationen mellan människan och hästen, då hästen upp- lever detta som något trevligt och förknippar sin människa med det positiva.

Vi lär en bitande häst ett nytt beteende, i en kontext där den inte bits först. Varje gång den vänder bort huvudet ifrån dig får den klick och godis. Detta beteende i sig kan bli så förstärkt att det automatiskt ersätter bitandet i hanteringen.


3b. Klassisk betingning och motbetingning


Inlärning genom association. Hästen lär sig genom upprepningar att förknippa ett stimulus med ett annat stimulus som orsakar en annan känsla.

Många hästar som haft en dålig sadel kan förknippa schabraket med sadeln som i sin tur orsakat smärta. Hästar som inte gillar att lastas kan bli oroliga så fort de ser en öppen transport. Vi kan brom- sa upp och ändra denna process när vi använder motbetingning.

När vi kommer med schabraket får hästen en godis och inget annat händer. Detta upprepas tills den inte längre visar oro vid hanteringen av schabraket.


4. Differentiell förstärkning av 
alternativt beteende


Detta betyder att vi positivt förstärker ett ersättningsbeteende medan problembeteendet släcks ut.

Utsläckning sker när beteendet inte längre blir förstärkt, alltså blir hästen ignorerad när den biter. Ibland kan hästen bli frustrerad i detta stadie och bitandet kan öka först innan det försvinner helt. Genom att be hästen att utföra ett alternativt beteende kan vi undvika frustration hos vår häst och på så sätt behålla säkerheten i träningen. Istället för att bara säga till hästen att sluta och bestraffa hästen, lär vi den vad den ska göra istället.



När vi väljer det alternativa beteendet kan vi tän ka på att det nya beteendet ska vara oförenligt med det gamla. Alltså ska det vara svårt eller omöjligt att fortsätta med problembeteendet sam- tidigt som hästen utför det alternativa beteendet. Om hästen vänder bort huvudet från oss är det fysiskt omöjligt att samtidigt bita oss i armen.


5a. Utsläckning


Du ignorerar beteendet tills hästen slutar. Denna metod är ofta långdragen och orsakar mycket mer

stress än vad som är nödvändigt när vi kan lära in ett ersättningsbeteende som ger hästen tydlig in- formation om vad den bör göra istället. Dessutom kan det vara svårt att genomföra detta praktiskt, det är svårt att låta bli att reagera och bestraffa hästen när man blir biten till exempel.

Hästen biter i boxdörren och gallret när alla andra hästar börjat få sin mat. Du ignorerar den tills den slutar och då får den sin mat.

Denna metod kommer att först orsaka mer stress innan hästen så småningom lugnar sig.

Eftersom beteendet orsakas av att hästen är hungrig och stått en längre tid utan mat är processen också etiskt mindre försvarbar.

Vi tar bort något som hästen vill ha, när den utför ett oönskat beteende, vilket resulterar i att beteendet minskar.

Du ska leda ut hästen, som vill ut ur boxen, men varje gång du närmar dig börjar den bita i saker.

Du går då därifrån, det vill säga tar bort det som häs- ten vill ha – möjligheten att ledas ut.

Efter upprepade försök kan hästen lära sig att om den vill ledas ut måste den låta bli att bita i saker.

Vi tar bort något som hästen vill ha, när den utför ett oönskat beteende, vilket resulterar i att beteendet minskar.

Du ska leda ut hästen, som vill ut ur boxen, men varje gång du närmar dig börjar den bita i saker.

Du går då därifrån, det vill säga tar bort det som häs- ten vill ha – möjligheten att ledas ut.

Efter upprepade försök kan hästen lära sig att om den vill ledas ut måste den låta bli att bita i saker.

Någonting för hästen otrevligt och obehagligt adderas efter att ett oönskat beteende uppvisas. På så sätt lär sig hästen att undvika det otrevliga genom att sluta utföra beteendet.

När din häst försöker bita dig när du leder den så slår du den på mulen med ett spö eller något annat tillgängligt. 


Om hästen uppfattade det som tillräckligt obe- hagligt leder det förmodligen till att den slutar.

Så visst kan det vara effektivt att använda +P, men du får avgöra själv hur etiskt försvarbart det är. I de allra flesta fall vore det bättre om man hade provat lösa situationen på ett annat sätt innan steg 6 tillämpades.

En häst brukade alltid sparka till och dra upp sitt ben när han skulle behandlas mot mugg.

Han hade blivit bestraffad med åthutningar och slag (+P) för detta men det hade inte gett något resultat.

Istället placerades hästen ute där han kunde se sina kompisar och tränades med positiv förstärkning (+R): varje gång han ställde ner och höll ner sin hov på en matta. 


Från den dagen var det lätt att sköta hans ben då han inte kunde sparka samtidigt som att hålla hoven på mattan.

Separationsproblematik är relativt vanligt bland hästar. Många har problem att rida ut själva eller har hästar som är stressade av att vara kvar ensamma i hagen. Ofta vill vi bagatellisera denna problematik, “vi kommer ju snart hem igen” eller så tänker vi att hästarna ska vänja sig bara vi upprepar sepa- rationerna. Vissa hästar blir bättre av upprepning, men många hästar är lika stressade år efter år eller blir till och med värre för varje gång. 



Låt oss titta på detta från det empatiska hållet. Tack vare Panksepps forskning vet vi att just SORG (där separationer ingår) är det känslosystemet hos hästen som är mest smärtsamt. Det är också just SORG systemet som gör att flocken håller ihop och att lilla fölet hittar sin mamma igen efter den har kommit bort. Separationsångesten har fått hästarna att överleva i tryggheten av flocken i miljontals år!

Det finns en del teorier (Rachael Bedingfield) som menar att fölet kan få ett trauma om avvänjningen från stoet sker abrupt och innan fölet hittat andra flockmedlemmar att finna trygghet hos. Detta trauma kan då lätta- re trigga SORG systemet hos fölet och då kan fölet ha svårare för sepa- rationer även i sitt vuxna liv. Att avvänja föl abrupt och flytta sto och föl på olika sommarbeten är tyvärr ganska standard även om det finns fler och fler som inser vikten av en rofylld och stressfri avvänjning.

Vi vet att inlärning är kopplad till en känsla och vid alla upprepningar gör synapserna i hjärnan, “små vägar” som bildas när hästen inser och förstår saker, blir starkare och snabbare. Detta gör att om varje separa- tion leder till starka negativa känslor så kommer detta många gånger att hänga kvar, ibland dolt då hästen genom flooding lärt sig att den in- te kan komma tillbaka till flockens trygghet. För bibehållen välfärd är det därför av stor vikt att försöka undvika stressiga separationer och istället träna in trevliga erfarenheter kring detta.

Kom ihåg vikten av positiva erfarenheter så hästen kommer tycka om att följa med dig bort från sin flock!

Det viktigaste för att inlärning och positiva erfarenheter ska ske är att träna under tröskeln! Alltså att träna hästen så att den är strax utanför sin komfortzon, men inte orolig eller stressad och där hästen fortfaran- de kan tänka och vara positivt inställd till något i sin omgivning. 


Vi vill sätta upp situationer där vi kan vara pedagogiska mot båda häs- tarna, alltså räknas bådas trösklar, inte bara den vi håller i eller som är “min” utan även den som är kvar i hagen. Detta kan vara lite knepigt när vi är själva, även om det går, så är det en fördel att vara två i bör- jan. Då kan en gå ut med ena hästen och den andra vara kvar hos häs- ten i hagen.


Vad händer om den andra hästen blir orolig så fort jagtar på grimman på min häst?


Då börjar du där! Det finns många olika saker du kan ge som berikning till hästen som lämnas hemma för att underlätta separationen. Testa att ge hästen som lämnas i hagen en giva hö eller en skopa med pellets och strö ut i hagen så den får söka mat. Det blir också din mätsticka, söker hästen mat i hagen? Ok, då mår den bra! Om hästen slutar söka pellets, (trots att det finns kvar) och blir orolig, då har du gått för långt över tröskeln.


När vi kan träna separationer så BÅDA hästarna är under tröskeln, då kan vi göra framsteg!

Så småningom kan du tänja på gränserna, men det kommer förmodligen ta lite tid precis i början, då systemet är så lätt triggat när det finns ett trau- ma bakom (och det gör det nästan alltid). Låt det ta den tid det tar, oftast går det snabbt lättare ef- ter en seg start eftersom hästen då lärt sig att den kan lita på att du respekterar dennes trösk- lar.

Tyvärr är det vanligt och rent naturligt med återfall. Vi tappar då ibland lusten och tror att vi miss- lyckats, men återfallen är naturliga och något vi får vara beredda på. Fördelen är att även om vi behöver börja om från 0 just då, så kommer det gå mycket fortare att komma dit vi var innan åter- fallet!



Se om du kan få in rutiner i vardagen där små se- parationer uppstår. Till exempel att ha hästarna i olika boxar för att få sina mineraler. Eller att ha dem i olika hagar intill varandra en stund om da- gen medans du mockar. Släppa en i paddocken och den andre precis utanför.

Det gäller att hitta situationer som du kan planera och utföra beroende på hur stallet och hagarna ser ut och som blir smidiga att få till så ofta det bara går.

Gå gärna med i vår Facebook grupp Relationsbaserad Hästträning och berätta hur det går för dig och din häst!