Spöt är nog den största gemensamma nämnaren hos alla vanliga discipliner och träningsmetoder. Så som dressyrryttare, kuskar, frihetsdressyrare, hoppryttare, NH, distans eller westernryttare (fast vissa använder rep, longerlinor eller plastpåsar istället). Överallt i alla stallar hittar vi en spöhållare med ett gäng olika spön. Trots det är de flesta oavsett disciplin överens om att man icke bör slå en häst.

Vad som istället anses vara okej att använda spöet till är att kalla det för en “förlängd arm” och bara försiktigt vifta i luften eller dutta/knacka på hästen. Självklart är det skillnad på att argt ta i och slå sin häst, eller med ett leende tålmodigt knacka på hästen tills den tar ett steg framåt och då klappa på den.

Det många missar är att grundprincipen är i densamma.
Vi ska därför förklara varför vi nu inte använder en förlängd arm i vår träning.

Den stora gemensamma nämnaren mellan att använda spöet som ett SPÖ eller som en förlängd arm; det väcker samma KÄNSLOSYSTEM hos hästen. Hästen ska fortfarande gå undan för trycket och få en eftergift när den gjort rätt.

Trycket motiverar hästen genom att vara obehagligt, i ena fallet otroligt obehagligt, och i andra fallet mindre obehagligt, men det ska fortfarande vara tillräckligt obehagligt för att motivera hästen att hitta svaret och få eftergift. I BÅDA fallen.

Även i det fallet då den förlängda armen (spöt) inte eskalerar i intensitet utan förblir lika mild tills hästen svarar, så innebär den ett tvång. Det enda “valet” hästen har är att lyda eller att utstå obehag, är det ett äkta VAL när hästen inte tillåts säga NEJ?

Det spelar därför ingen roll om vi aldrig skulle slå vår häst med spöet, för spöet är fortfarande betingat med obehag och triggar därför ALLTID rädslosystemet hos våra hästar. (Om vi inte har en helt grön unghäst)

Tänker du nu kanske: DET INTE GÅR ATT TRÄNA HÄSTAR UTAN TRYCK & EFTERGIFT? (“Utan spöt skulle min häst ALDRIG göra något annat än att äta gräs!!” )

Hur gör vi, Joanna & Anne då? Vi som tränar belöningsbaserad istället för tryck och eftergift baserat?

Först och främst vill vi uppriktigt acceptera, älska och uppskatta hästen precis exakt så som den är JUST NU. Vi behöver också tänka likadant om oss själva, om vi inte gör det kommer allt vi gör med hästen komma ur missnöje, stress, oro, rädsla eller någon annan negativ känsla som ofta driver oss.

När vi ständigt känner att det som händer NU inte är tillräckligt och MÅSTE förändras för att vi ska känna annorlunda, finns det en stor risk att denna känsla aldrig kommer att försvinna, vi kommer aldrig att känna oss nöjda när vi hela tiden fortsätter sträva efter något bättre.

När vi tagit hand om våra hjärnspöken kan vi använda oss utav belöningsbaserade metoder (att säga “bra” och klappa på hästen har inte en tillräckligt stark belöningsfaktor, utan mat eller “godis” är belöningen som används – tillsammans med klappar och ord) för att få hästen att självmant vilja göra olika saker.

Denna träning bygger självförtroende och nyfikenhet hos hästen samtidigt som det aktiverar hästens positiva känslosystem vilket snabbt resulterar i att hästen vill träna mer och mer och mer.

Istället för pinne/rep/spö/flagga eller vad man nu kan förlänga sin arm med, kan vi använda oss utav en target istället. Ett litet objekt på en pinne, det kan vara en tennisboll/plastpåse/tvättsvamp/petflaska/frisbee på ett gammalt spö (#recycleyourwhip). Denna ska hästen lära sig att tex nosa på och följa efter. Nu har du ett fantastiskt verktyg som ersätter din förlängda arm. Istället för att driva på hästen när den har stannat kan vi locka fram hästens nyfikenhet och mod med hjälp av targeten!

Target är ett utomordentligt verktyg som kan användas till ALLT möjligt, att skapa mer självförtroende eller villighet i läskiga miljöer (tex transporten eller utanför gården) den kan också användas för att lugna en hetsig häst eller motivera en lat häst till att anstränga sig.

Vi vill påpeka att det vi pratar om här är TRÄNING, står du i en “liv och död” situation eller där din häst MÅSTE göra något är det helt upp till dig själv vad du gör.

Vi vill belysa att det finns andra, mer humana, mer effektiva! och samtidigt forskningsbaserade metoder som vi nu väljer att använda oss av i vår träning.