Hästens Känslosystem

Här kan du lyssna på ett inspelat intro till känslosystemen:

Att ha kunskap om hästens olika känslosystem är viktigt för oss som hästägare och tränare då det påverkar både oss och hästarna i träningen. Framförallt ur ett välfärdsperspektiv men även ur ett effektivitetsperspektiv då hästens inlärning påverkas av vilket känslosystem som är aktiverat.

I hästträning bagatelliseras ofta hästens emotionella status, till skillnad från när hästen har fysisk smärta vilket ofta är lättare för oss människor att ta på allvar. Att kunna läsa och förstå hästens känslor bättre ger oss också feedback från hästen (hur känner den kring det vi precis gjorde?) och hjälper oss att vara mer empatiska mot våra hästar.

Länge har man trott att djur (och även barn!) inte har några känslor, i alla fall inte så som oss vuxna människor, man har därför inte velat beskriva djurs beteenden på ett likvärdigt sätt. Idag finns det neurovetenskaplig forskning som visar att alla däggdjur har samma hjärnstrukturer och kemiska funktioner när det gäller känslor. Människor delar alltså samma känslossytem som hästar, hundar, katter och delfiner.

Jaak Panksepp är världskänd för sin forskning kring djurs känslor. Han har namngivit de spårbara känslosystemen och skriver dessa i stora bokstäver för att skilja från ordens vanliga betydelser. Panksepp har kommit fram till sju primära känslosystem som alla däggdjur har gemensamt:

OMHÄNDERTAGANDE (CARE)
Kärlek, omtanke, närhet

LUST (LUST)
Kåthet, reproduktion

LEK (PLAY)
Glädje, lekfullhet, inneboende motivation till rörelse och kroppskännedom

SÖKANDE (SEEKING)
Entusiasm, nyfikenhet, utforskande

SORG  (GREIF)
Ensamhet, ångest, separationsångest

RÄDSLA (FEAR)
Oro, stress

RASERI (RAGE)
Frustration, ilska, aggressivitet

 

 

Åsikt, fundering eller fråga?

8 Kommentarer
  1. Vi har haft lite avel hemma. Stoföl har fått gå med sina mammor till spontan avvänjning. Hingst föl har vi skickat på hingst bete vid ca 1 års ålder. De har kastrerats där och sen kommit hem igen. Min fråga är, vad säger forskningen om huruvida sto och dess avkomma känner igen varandra eller har speciella känslor eller band vid återförening efter något år.

    • Ja det finns faktiskt en som har tittat på det och kan se att mammor och föl har kortare “hälsningstid”, att hälsningarna är mer fredliga utan lika stor risk för skador.
      McDonald, B. J., & Warren-Smith, A. K. (2010). Mare and foal recognition after a prolonged period of separation. Journal of Veterinary Behavior, 5(4), 215. https://doi.org/10.1016/j.jveb.2009.11.001

    • Du är på rätt plats, några av artiklarna från eboken är öppna att läsa som ett gratis utdrag. De som är märkta med en morot kommer alltså att ha reklam, resterande bör inte ha det. 🙂

  2. Åh ser nu min kille håller på som den frustrerande hästen! Vi är i början av vår relationsbaserad hästträning, kommer det lugna sig med tiden, han är frustrerad över att inte få belöningen hela tiden.. jag gör ingen grej av de mer än att jag låter honom lyckas och få belöning med target!

    • Så bra att du känner igen det hos din häst! Beroende på hur frustrerad han är så kan det vara bra att redan nu minska den så mycket det går, så att den inte råkar fastna i träningen framöver. Se om du kan göra det lättare för honom så att du kan klicka iprincip konstant + belöna med något tråkigare så som hö. 🙂

      • Ja då är jag med, han söker efter godiset hela tiden och blir ju stressad!! Använder små morotsbitar! Men helt klart kanske är hö ”tråkigare” vet att jag slutade träna så här just för att han blev så här!

  3. Så intressant!
    Jag håller på att motbetinga sadel, pall och uppsittning med mina grabbar som är traditionellt tränade sedan innan. Upplever att de lätt hamnar i att “stänga av” när vi gör detta, fast de får gå därifrån. De blir klart mindre intresserade av godiset. Vad är det för känsla och hur hjälper jag dem i detta? Antar att den i “vanlig” hästhantering blir sedd som “lugn och snäll” men jag tycker det är skillnad i “lugn och avslappnad” och “avstängd” även om den är subtil.
    Så fort jag märker att jag är i närheten av den gränsen backar jag såklart tills de är intresserade av mig och maten igen. Hoppas att med tiden kunna flytta den gränsen men det får ta den tid det tar.

Skicka en kommentar

Innehålls förteckning

Innehållsförteckning

Du har läst

av Eboken

Åsikt, fundering eller fråga?

8 Kommentarer
  1. Vi har haft lite avel hemma. Stoföl har fått gå med sina mammor till spontan avvänjning. Hingst föl har vi skickat på hingst bete vid ca 1 års ålder. De har kastrerats där och sen kommit hem igen. Min fråga är, vad säger forskningen om huruvida sto och dess avkomma känner igen varandra eller har speciella känslor eller band vid återförening efter något år.

    • Ja det finns faktiskt en som har tittat på det och kan se att mammor och föl har kortare “hälsningstid”, att hälsningarna är mer fredliga utan lika stor risk för skador.
      McDonald, B. J., & Warren-Smith, A. K. (2010). Mare and foal recognition after a prolonged period of separation. Journal of Veterinary Behavior, 5(4), 215. https://doi.org/10.1016/j.jveb.2009.11.001

    • Du är på rätt plats, några av artiklarna från eboken är öppna att läsa som ett gratis utdrag. De som är märkta med en morot kommer alltså att ha reklam, resterande bör inte ha det. 🙂

  2. Åh ser nu min kille håller på som den frustrerande hästen! Vi är i början av vår relationsbaserad hästträning, kommer det lugna sig med tiden, han är frustrerad över att inte få belöningen hela tiden.. jag gör ingen grej av de mer än att jag låter honom lyckas och få belöning med target!

    • Så bra att du känner igen det hos din häst! Beroende på hur frustrerad han är så kan det vara bra att redan nu minska den så mycket det går, så att den inte råkar fastna i träningen framöver. Se om du kan göra det lättare för honom så att du kan klicka iprincip konstant + belöna med något tråkigare så som hö. 🙂

      • Ja då är jag med, han söker efter godiset hela tiden och blir ju stressad!! Använder små morotsbitar! Men helt klart kanske är hö ”tråkigare” vet att jag slutade träna så här just för att han blev så här!

  3. Så intressant!
    Jag håller på att motbetinga sadel, pall och uppsittning med mina grabbar som är traditionellt tränade sedan innan. Upplever att de lätt hamnar i att “stänga av” när vi gör detta, fast de får gå därifrån. De blir klart mindre intresserade av godiset. Vad är det för känsla och hur hjälper jag dem i detta? Antar att den i “vanlig” hästhantering blir sedd som “lugn och snäll” men jag tycker det är skillnad i “lugn och avslappnad” och “avstängd” även om den är subtil.
    Så fort jag märker att jag är i närheten av den gränsen backar jag såklart tills de är intresserade av mig och maten igen. Hoppas att med tiden kunna flytta den gränsen men det får ta den tid det tar.

Skicka en kommentar